Det gick inte idag heller. Stänga av datorn, komma till ro, ha en fin kväll tillsammans. Eller bara de två första, jag hade varit nöjd även utan en fin kväll. Jag sitter i soffan och känner mig värdelös. Värdelös för att jag inte står med ett stadigt tag om rodret på det här skeppet där jag är kapten, och värdelös som till slut tappade tålamodet och gjorde situationen värre genom att i desperation försöka dra telefonen från min sons hand.
Efter sommaren har min sons beteende förändrats. Spelandets klor har satt sig ännu hårdare i Frans i takt med att hans ångest har ökat och måendet blivit sämre. Tidigare hade vi alltid en kväll tillsammans med nedvarvning, melatonin och läsning innan han somnade i mer eller mindre bra tid. Nu är det bara tvärstopp.
Frans fick en resurs från skolan efter sommaren som vi träffar utanför skolområdet en stund tre gånger i veckan. När det går. Frans tycker om honom men han står samtidigt för skolan och det skrämmer. Skolan är ett stort monster för Frans och det tar tid och är svårt att få hjälp.
Jag upplever att det kan handla om ett behov av att ta kontroll över något i sitt liv. Likt ett självskadebeteende. Något han själv kan bestämma över. Därför vägrar han att ta sin melatonin, vägrar gå och lägga sig när han inte får spela mer. Han bara stannar uppe, timme efter timme tills han är så trött att han går med på att lägga sig. Ibland är klockan 02.00, ibland 03.30. Hans sömn blir tokig, min sömn blir tokig och det är svårt att väcka honom på morgonen. Dessutom är han ofta på dåligt humör för att han är trött. Jag har haft samma samtal tusen gånger om varför det är viktigt för alla människor med sömn, men han ser det inte, ser inte att det gäller honom.
När speltiden är slut blir han fruktansvärt arg, säger hemskheter till mig och igår slog han till mig. Jag vet att adhd:n gör att det rinner över fullkomligt för honom och att han inte har kontroll över känslorna, ändå är det så nedbrytande att få alla fula ord över sig och se ångesten och ledsenheten under det arga. Bakom varje dåligt beteende finns ett behov. Vilket är det? Vad kan jag göra? Hur kan jag hjälpa honom?
Varje kväll bävar jag för kvällen och önskar att det här är dagen då stjärnorna står rätt och vi kan andas ut tillsammans i soffhörnet och bara få ha det bra en stund. Kanske det blir så imorgon.
Två yrvädersungar och en tigermamma 